fabulouselle

Jag undrar bara "hur blir det sen"? Sen när döttrarna är tonåringar........ Ena har hemska utbrott redan nu och jag vet inte vart jag ska göra av mig själv ibland. Jag får panik nästan. Hjälp mig, lixom! Kan 6:års trots vara så hemskt???
Hon är inte den dottern jag hade för några månader sen, typ....... eller är hon???? Va, jag känner inte igen henne. Suck!
Har lust att försvinna ner genom golvet o gömma mig ibland. Eller ganska ofta, typ alltid när hon är igång.
Grannarna måste ju undra vad det är som händer, om det är jag o j som bråkar och gapar på varann eller nått sånnt typ, ja jisses. Varför har ingen sagt något om det här förut, att de blir såhär????? Så svårt att beskriva, det är typ allt o inget som gör henne rasande också.

Ska faktiskt bli skönt att dagis kör igång på måndag för barnens del. Känns inte kul att säga det, men jag måste få "andas" lite också. Nu har man haft dom hemma i snart 4 veckor o det är kaos. Så tråkigt att det blir så.

Stora dottern behöver få leka av sig med sina dagiskompisar.
Vi orkar ju inte alltid ha kompisar här eller så eller åka över till nån, på semestern vill man försöka softa också.
Ja jösses, de senaste veckan har varit kaos, urk.

Jag känner dessutom att jag får ondare i kroppen när det är så också. Stressen tror jag. Stressar nog upp mig i onödan många gånger. Men fibron blir ju inte bättre utav det. Usch.

Blir nog bra med dagis och vardag igen tror jag, blir ju så intensivt med så lång ledighet.
Man kan ju åka och bada iaf efter jobb.

Men ja hoppas trotset lugnar sig. Älskar ju mina ungar iaf så man blir helt förvånad när de gör saker man inte tror de
tänker på att de kan göra eller säga. Suck.
Hoppas lilltjejen blir lugnare när hon är i 6 års åldern sen...har ju 3 år kvard dit iaf. Får pusta ut sålänge.
När går det över???

My lovely kids, i love you!!!!!!!